Ligger i min säng och chexar in Twin Peaks. Är fortfarande på pilotavsnittet, det är ju cirka 1.30 så det är en liten stund kvar. Anyway, den här serien kan man verkligen inte få nog av.

Varje gång är nästan som att se den första gången. Inte riktigt kanske men det är alltid nya saker man upptäcker som man inte såg förra gången. Äsch, svårt att förklara. Nej, nu skall jag koncentrera mig på denna skräck-drama-deckarserie, ja va de nu egentligen är för genre. Sjukt bra är den iallafall (:

Igår såg jag tre säsongsavslutningar:

One Tree Hill: Säsong 5 avsnitt 18
Gossip Girl: Säsong 1 avsnitt 18
Desperate Housewives: Säsong 4 avsnitt 16-17

Här avslöjas inget så ni kan vara lunga och läsa vidare om ni inte sett någon av dom.

One Tree Hill: Sjukt bra avsnitt som vanligt (den här serien blir aldrig dålig). Slutet var även det bra, men.....som serien brukar så slutar det för spännande för att palla vänta tills nästa säsong. KOM IGEN LUCAS, VÄLJ PEYTON!!! Men men det får vi inte veta förräns till hösten. Fan också...

Gossip Girl: Helt klart besviken. Tråkigt avsnitt, tråkigt slut. Fan också.

Desperate Housewives: Lätt bland de bästa avsnitten i DH´s historia.De hade ju satt ihop ett dubbelavsnitt som var 1h och 23 minuter. Gött! Fast slutet var...hmm..minst sagt konstigt. Fem år senare......tur att det kommer en säsong till så vi kan få svar på alla frågor som uppstod i slutet. En annan sak, Katherines hemlighet avslöjas i detalj, så att ni vet! (:

   

Japp, enkelt och snyggt vart de (:

Jag ska ägna dagen att lägga in en massa, massa film från filmkameran till datorn. Ska nämligen göra en studentfilm åt en klass på De La Gardie, det blir mycket kul. Det tråkiga är bara att de tar så himla lång tid att lägga in all film. Lär nog ta hela dagen.

Förövrigt är jag lite besviken på mej själv, har hunit kolla drygt ett halvt avsnitt på Twin Peaks. Illa illa...har varit helt slut vid tio på kvällarna. Men men ikväll skall det bli ändring. Det är ett löfte, minst 5 avsnitt :D

Nu blire träning!




                                               

Nej nu ska jag ta mej i kragen och se Reservoir Dogs och The Untouchables. Inte alls min typ av film egentligen men de är båda med i min bok sååå.....jag har inget val. Vem vet, jag kan bli överraskad. När de gäller film har jag lärt mej att man aldrig ska vara fördomsfull, så de så. Förövrigt tänkte jag ladda ner lite Audrey Hepburn-filmer. Efter ett visst snack igår på fyllan så blev jag plötsligt väldigt sugen. Anyway, I´m off to see filmerna.

Jag sitter och letar potentionella kunder på nätet. Hittar en sida som heter Big Boys Toys där de säljer en massa manliga saker, bland annat ett koppunderlägg som ser ut som en krossad man. Detta berättar jag för Charlie som efter det fäller dagens roligaste kommentar.

Jag: Charlie! Kolla vilken jävla sida, Big Boys Toys där dom säljer massa manliga saker. Kolla här tillexempel, ett koppunderlägg som ser ut som en krossad man.

Charlie: Och då tänkte du att du blev krossad av allt testosteron.

Högt gapskratt under tiden som Anders har ett viktigt telefonsamtal. Stackars sate.

Är lite...eller VÄLDIGT uttråkad just nu. Ganska skönt ändå. Men, jag tänkte ta mig tid till att skriva ner en lista på några musikgrupper/artister som har varit mer än bara musik för min del. Artister/grupper som för mig tillbaka till goda eller dåliga minnen.



BCQ
Låt: Midnight Prayer
Minne: Jag tänker på min broder Joel, för när jag tänker efter var det faktiskt han som fick mig att verkligen börja LYSSNA på musik. Jag minns speciellt Bad Cash Quartet.



Håkan Hellström
Låt: Nu kan du få mig så lätt
Minne: Vår och allmänt lycklig. Det var genom Håkan jag växte upp tror jag. Det kvittade vad jag lyssnade på för slags musik: hiphop, hårdrock, indie...you name it. Håkan fanns alltid med. Alltid när jag börjar känna riktiga vårkänslor kommer den "skönsjungande" Göteborgar´n fram. Håkan för mig, symboliserar att vara lycklig och bekymmersfri.



Bryan Adams
Låt: When you love someone
Minne: Jag tänker mycket på min familj när jag lyssnar på Bryan. Mest för att jag använde just den här låten (when you love someone) i en film jag gjorde om vår familj. Den här låten betyder väldigt mycket för mig för att...ja...familjen betyder allt helt enkelt.



The Beach Boys
Låt: Surfin´ USA
Minne: Jag minns när jag var liten, att jag alltid lånade ett mix-band av min mamma. PÅ det fanns artister som Jackson Five, Albert Hammond, Dr. Hook och såklart Beach Boys....jag kunde verkligen hela bandet utantill och min favoritlåt var förstås Surfin´ USA. Jag brukade drömma mig bort om att resa till främmande länder genom låtarna. Det var en härlig tid då min fantasi var som bäst.



Taking Back Sunday
Låt: Falling For You
Minne: Mitt första jobb. Eller andra egentligen. Mitt första jobb var som jordgubbsförsäljare men då är ingen musik involverad. Under mitt andra jobb, då lyssnade jag på musik hela tiden. Jag städade nämligen bokhyllor på biblioteket. Mina händer var alldeles förstörda och spruckna efter de veckorna. Jag minns iallafall att jag lyssnade på just den här låter mest. Ett starkt minne, men kanske inte ett av dom bästa.



The 88
Låt: How good it can be
Minne: Sommarplågan 2007. Allt som har med studenten att göra. Underbara minnen!



Anton och Affe
Låt: Värdelös
Minne: Egentligen hela sommaren 2006. Det var en mycket händelserik och rolig sommar, den kommer jag aldrig glömma. Dock är detta inte direkt min musiksmak numera som ni säkert märker på artisterna ovan.



Fronda
Låt: Mitt rop på hjälp
Minne: Även detta ingen artist som jag uppskattar längre. Men på den tiden, jag tror det var vintern och våren 2006 var Fronda det enda vi lyssnade på. Ganska kul hur mycket man har förändrat sedan dess. Då var man ung och naiv. Det förstnämnda gäller väl fortfarande antar jag.



Oasis
Låt: Don´t look back in anger
Minne: Det var den tiden du fanns i mitt liv . (Se inlägg: This is not what I intended, kategori: Övrigt och Tung jävla sanning, kategori: Övrigt)

Det var lite musik som för mig tillbaka till oförglömliga minnen. Det finns många, många mer artister som gör det men de tar jag inte upp nu (:

David Wenham som spelade Faramir i The Lord Of The Rings har även spelat transvestit i Moulin Rouge. Jag tyckte iallafall att han var snyggare som Faramir, avgör själva.

Nu är jag lite sentimental så jag tänkte skriva ett långt, sorgligt inlägg om dig. Men jag insåg snabbt att det inte är värt det. DU är inte värd det.

Fast grejen är....du ÄR liksom värd det, på ett skruvat sätt. Anyway..here we go. Jag vet att det är jättelängesen det hände, ungefär ett år närmare bestämt. Men jag kan fortfarande inte glömma dig, komma över dej. Saken är, att det "tog slut" på grund av ett töntigt missförstånd....och det är nog det jag stör mig mest på. För att jag vet att vi var perfekta för varandra...det låter konstigt men jag vet att det var så.

Jag vet att du inte har glömt det heller. Jag har vittnen på det. Nyår. Varför? Varför skulle du riva upp gamla sår igen. Det blev ju bara värre. Varför kunde du inte bara låta det vara egentligen. Du fick mig att börja hoppas igen, bara för att upptäcka att det inte var värt det, eller ja, inte för dig iallafall. Ibland blir jag bara arg på mig själv, och egentligen borde jag vara arg på dig....men det går inte. Det går inte att vara arg på en sådan som dig.

Jag vet, jag vet. Jag brukar inte skriva sånt här på nätet. Men jag kände att jag var tvungen. Det är skönt att skriva av sig ibland.

Fasen vad helgerna går snabbt! Redan måndag imorgon och tillbaka till jobbet. Iofs har jag inget emot att jobba, det är faktiskt riktigt kul.

Helgen har varit jäkligt soft. I fredags åkte vi till GBG och hälsa på brorsan, han och Johanna bjöd på riktigt gott käk och sen blev de att kolla roliga klipp på youtube och lite singstar i slutet. Riktigt kul kväll!

Lördagen var ganska lugn, Charlie kom på eftermiddagen då vi kollade klart på Twin Peaks. Idag har jag heller inte gjort vidare mycket. Laddade ner Twin peaks: The Movie, eller ja filmen som handlar om innan mordet skedde lixom (Fire walk with me). Man får lite mer förklarat men filmen är mer twistad än serien så de är inte mkt man förstår ändå. Haha, upptäckte att David Bowie var med på ett hörn och även Kiefer Sutherland. Imorses kollade jag även på Narnia, funderar på om jag ska läsa om alla böcker nu innan nummer två kommer till biograferna.



Ikväll blir det nog King Kong, går på trean 21.00. Det var ett tag sedan jag såg den pluss att Naomi Watts är en av mina favoritskådespelerskor och Adrian Brody är hur snygg som helst.

Okej, jag är en sådan som är emot allt som har med Melodifestivalen att göra. Ska inte gå in på det djupare, det är bara så det ligger till helt enkelt.

Men jag råkade av misstag få in ettan på tv:en och fick se Rångedahl sjunga. Helt jäkla sjukt hur grym man kan vara. Musiken var skitbra(Mika-inspirerat) och deras outfits sen, helt underbart. Sedan var det energi personifierat på scenen. Fast det bästa var ändå att dom kom direkt till finalen medans Carola bara lyckades få till andra chansen. Haha, då skrattade jag gott! :D

Måste erkänna att jag inte tyckte särskilt mycket om det första avsnittet. Visst, det var okej. En ungdomsserie som alla andra, handlar om bortskämda bratz och deras i-landsproblem.

Men nu efter det tredje avsnittet.....så är jag kluven. Den är faktiskt djup, jag lyckades faktiskt klämma fram en tår under slutet av avsnittet. Jag är inte helt övertygad, men jag ska ge serien en chans till!

Japp, sannerligen :)

Först var jag på arbetsintervju som gick hur bra som helst så nu har jag ett jobb!
Sedan vare hem o duscha och sen iväg till kusinerna eftersom att Kajsa ska åka till Nya Zeeland i 5 månader så var det lite hejdå-party. Vid 7-tiden skjutsade mamma mej och Sofie till Robins morfar. Skitkul kväll, vi körde twister i fyllan. Alla vann en gång....utom Sofie. Iallafall så pallade vi inte betala för stadt så vi drog dit innan tio så satt vi o käka nötter o hade allmänt kul. Till slut kom en massa folk och vi dansade och snackade, hade skitkul helt enkelt!

Här kmr lite pics från kvällen:

Har gjort om en hel del nu, tog visserligen 4 timmar ocj klockan är 02.44 men de blev riktigt bra :)

Nej, nu ska jag krypa till kojs!

Gonatt :)

Allvarligt talat så trodde jag inte att sånt här faktiskt hände. Jag trodde inte att människor kunde vara så grymma. Att människor kunde göra något sådant.
Varför?

Varför är det såhär? Vad är det för jävla värld vi lever i egentligen?
Fattar inte....jag fattar bara inte.
Varför?

Hoppas jag kan sova inatt utan att tänka och drömma om det där hemska. Det där fruktansvärda.
Varför?

Hur kan man behandla något levande på detta sättet. Utan att bry sig, Bara en handling utan känsla, utan skuldkänsla.
Varför?

Bara för modets skull. för att rika människor skall känna sig snygga. Skulle dom veta hur de gick till, skulle dom inte känna sig så snygga längre. Men dom vill inte, dom blundar för sanningen.
Varför?

Varför skall oskyldiga lida för något så obetydligt som pengar. De klart, pengar är inte obetydligt, ett måste för att överleva. Men gör man något sådant här, är man inte frisk. Det kan man inte vara! Eller?
Varför?

Varför existerar något sådant här, ibland vill jag bara ge upp. Vad skall detta bli?

I don´t want your Bloodmoney.

Bevis för att det finns: http://www.youtube.com/watch?owner_id=597774578&eurl=http%3A%2F%2Fapps.facebook.com%2Fsuperwall%2Fview.php%3Fid%3D802421775&v=WZX6ikgTySY