Sweeney Todd: The Demon Barber Of Fleet Street
Japp, nu sitter jag här i väntan på att få jobba. Rätt kul egentligen, jag har inte jobbat en enda dag den här veckan men har ändå inte fått en enda sovmorgon. Men men..då får man ju tid med annat. Jao, så nu blir de väl en liten rewiev på Sweeney Todd jag såg i Skövde här omdagen.
Det fick bli i Skövde eftersom Lidköpings biograf är värdelös på att välja rätt filmer. Jaaa, fast vem vet...ett gäng skrikiga ekorrar (Alvin och gänget) kanske är bättre än en sjungandes Johnny Depp, det tvekar jag starkt på.
Anyway, biostolarna var ändå bekvämare än i Lidköping.
Nu till filmen. Blev glatt överraskad av Depps härligt "skrovliga" sångrröst som fick honom att bli ännu mer åtråvärd än vanligt. Även Helena Bonham Carter var fantastisk, fick mej ett gott skratt när Sacha Baron Cohen (Borat) sjöng på nån konstig brytning.....härlig insats av Sacha, dessvärre var han ju inte med så länge i filmen (ni vet vad jag menar).
Iallafall gillade jag scenografin väldigt mycket, typisk Tim Burton-miljö. Mörk och överdriven på något sätt. Exempel är när man kommer in i Helena Bonham Carters hus: det ska ju verka väldigt slitet och fattigt. Om man tittar på väggarna ser man stora bitar av tapeterna bortrivna..Jag vet inte....men de är bortrivna på ett sådan överdrivet sätt så man tänker verkligen genast på Burton. Ifall ni undrar vad fasen jag snackar om kan ni exempelvis kolla på Charlie And The Chocolate Factory, när man ser hur Charlie i filmen bor. Överdrivet och mörkt? Skulle tro de va. Men jag älskar det! Det är nog en av det saker som gör Tim Burton till....ja...Tim Burton helt enkelt. Iallafall, nu har jag kommit ifrån själva filmen lite känner jag.
Filmen var helt fantastisk! Jag kom på mej själv med att sitta framåtlutat i bion bara för att på något sätt komma närmare filmduken. Gillade verkligen handlingen och filmens budskap som på något förvridet sätt faktiskt blir att man skall förlåta. Varför? Jaaaa, ni ser ju i filmen att hämnd driver stackars Todd till vansinne. Han kan varken älska eller förlåta. Jag tycker iallafall att det var dags för Depp att få Oscars-statyetten, men men, det kommer väl antar jag.

Anyway, biostolarna var ändå bekvämare än i Lidköping.
Nu till filmen. Blev glatt överraskad av Depps härligt "skrovliga" sångrröst som fick honom att bli ännu mer åtråvärd än vanligt. Även Helena Bonham Carter var fantastisk, fick mej ett gott skratt när Sacha Baron Cohen (Borat) sjöng på nån konstig brytning.....härlig insats av Sacha, dessvärre var han ju inte med så länge i filmen (ni vet vad jag menar).
Iallafall gillade jag scenografin väldigt mycket, typisk Tim Burton-miljö. Mörk och överdriven på något sätt. Exempel är när man kommer in i Helena Bonham Carters hus: det ska ju verka väldigt slitet och fattigt. Om man tittar på väggarna ser man stora bitar av tapeterna bortrivna..Jag vet inte....men de är bortrivna på ett sådan överdrivet sätt så man tänker verkligen genast på Burton. Ifall ni undrar vad fasen jag snackar om kan ni exempelvis kolla på Charlie And The Chocolate Factory, när man ser hur Charlie i filmen bor. Överdrivet och mörkt? Skulle tro de va. Men jag älskar det! Det är nog en av det saker som gör Tim Burton till....ja...Tim Burton helt enkelt. Iallafall, nu har jag kommit ifrån själva filmen lite känner jag.
Filmen var helt fantastisk! Jag kom på mej själv med att sitta framåtlutat i bion bara för att på något sätt komma närmare filmduken. Gillade verkligen handlingen och filmens budskap som på något förvridet sätt faktiskt blir att man skall förlåta. Varför? Jaaaa, ni ser ju i filmen att hämnd driver stackars Todd till vansinne. Han kan varken älska eller förlåta. Jag tycker iallafall att det var dags för Depp att få Oscars-statyetten, men men, det kommer väl antar jag.
Ifall ni vill njuta mer av Depps sångrröst, ja ni får se själva:
Kommentarer
Trackback