Nu skall jag snart iväg till stranden me Sofie. Gick upp vid sju idag för att hinna redigera en del på filmen. Anyway, igår kollade jag en film som hette: Over Her Dead Body.

Over Her Dead Body (2008)
Skådespelare: Eva Longoria Parker, Paul Rudd, Jason Biggs, Lindsay Sloane, Lake Bell

Handling: En ung kvinna, Kate (Longoria) blir krossad av en isstaty på sin bröllopsdag och dör. Hennes fästman Henry (Rudd) blir övertalad av sin syster att gå till ett medium för att få closure. Istället blir han förälskad i mediumet (Bell) Ashley. När Ashley börjar dejta Henry börjar hon se Kates (Longoria) spöke. Kate försöker förhindra deras förhållande att fortgå på alla möjliga sätt.

En ganska enkel film. Intressant idé som kunde gjorts mycket bättre, kanske i en drama-film istället för komedi. Det blir lite löjligt till slut. Men men, den var vad jag väntade mej. Enkel och inte något som sätter sig så vidare djupt i själen.

Igår vart det inget skrivande för min del, dte på grund av att jag var i Mariestad med tjejerna: Fia, Ida och Sofie. Det var helt okej, vi åt pizza, spelade kubb och var på en förfest. Jag kom hem vid halv ett ungefär.



Iallafall så laddade jag ner The Green Mile. Damn Good Movie! Som agent Cooper skulle ha sagt.
Fast man gråter alltid som ett litet barn när John Coffey skall avrättas. Hemskt hemskt. Förövrigt är det verkligen den bästa filmatiseringen av en Stephen King-bok. Fantastisk, fantastiskt.

Sedan är ju min all-time favoritskådespelare med, nämligen Mr Tom Hanks. Genialt skådespeleri som alltid. Sedan är ju Michael Clarke Duncan som den oskuldsfulle John Coffey också ett stort plus.

En scen i filmen, den bästa scenen tycker jag: John Coffey

De blev alltså inget med Reservoir Dogs och The Untouchables. En hyrfilm istället:

The Darjeeling Limited (2007)
Regissör: Wes Anderson
Skådespelare: Owen Wilson, Adrien Brody, Jason Schwarzman, Anjelica Huoston, Bill Murray, Natalie Portman

Handling: Tre bröder möts upp på en tågresa i Indien, drygt ett år efter deras far omkommit i en bilolycka. Francis, den äldste har planerat resan. Det blir en lång resa som innehåller bråk, pepparspray, giftiga ormar och en begravning.

Sjukt, sjuuuuuuukt bra film. Ärligt talat det bästa jag sett på nästan ett år tror jag. Helt otroligt, Älskar att det i filmen förekommer små korta klipp som egentligen är väldigt onödiga, älskar att det förekommer kända skådespelare, såsom Murray och Portman som bara är med i en scen och älskar att låten "champs Elyseés" spelas i slutet när dom är mitt i Indien. Allt med denna filmen är verkligen sjukt bra, skådespelandet sen, Owen Wilson (som är en personlig favorit) kör sin komisk-utan-att-mena det-roll sjukt bra. Adrian Brody i en lite annorlunda roll än vad han brukar, sjukt bra gjort. Jason Schwarzman är det första gången jag ser och han har gjort ett perfekt första intryck. Som ni förstår är detta en SJUKT sevärd film. SE DEN NU!!!

Igår vart de bio, ny film: 21

Skådespelare: Kevin Spacey, Kate Bosworth, Laurence Fishburne, Jim Sturgess m.m

Handling: Ben Campbell är en ung, blyg, väldigt intelligent MIT-elev i Boston. Han behöver ett stipendie för att ha råd att gå på Harvard-Med och han förstår att han behöver de där 300 000 dollarna som det kostar att gå på Harvard i fem år. En kväll introducerar Bens lärare Micky Rosa honom för en grupp bestående av fem elever : Jill, Choi, Kianna och Jimmy. De blir tränade av Micky Rosa att räkna kort i Black Jack.  Lockad till att tjäna pengar går Ben med i gruppen och de drar till Las Vegas för att tjäna storkovan, vilket de gör...till en början.

Motivering: Mycket härlig och bra film. Kevin Spacey och Jim Sturgess är på topp och musiken är jättebra. Sedan fanns det en karakträr som påminde mig om en yngre, lite nördig Jack Black. Strålande. Verkligen sevärd och helt klart en biofilm!

Är alla filmer av Hayao Miyazaki, främst Spirited Away.

Gillar ni manga? Ja då vet ni nog vem Hayao är eftersom han är en av de största inom branschen, kanske till och med den största. Har införskaffat mig tre av dennes filmer, så som: Princess Mononoke, Spirited Away och...som kom idag: Howl´s Moving Castle som jag vet att jag inte kommer bli besviken av,

Gillar ni inte manga, eller har ni kanske inte ens sett något med manga, tror ni att det är något i stil med pokemon eller Sailor-Moon? SE FILMERNA. Dom är som inga andra, det är otroligt hur Hayao lyckas trollbinda totalt. Fast ett litet tips, se dom med japanskt tal, inte svenskt...det förstör hela filmens känsla och äkthet.

Förövrigt älskar jag det sättet de är tecknade på....och musiken sen..fantastisk!

....Kenny Starfighter! Någon annan som kommer ihåg?

Jag har dock mycket vaga minnen från denna superhjälte, kollade snabbt upp lite info på min favvosajt IMDB.

Kenny Starfighter
1997
Skapare: Mats Lindberg och Jonas Inde.
Skådespelare: Johan Rheborg (inte Runar Saarsgard som förövrigt är en kopia av Johan), Thomas Di Leva, Josefin Edvardsson m.fl.

Handling: Kenny Starfighter, en relativt korkad superhjälte kommer till jorden för att rädda sin hemplanet Mylta från den elaka Dr. Deo. Till sin hjälp får han fyra ungdomar vars skola kontrolleras av ett gäng mycket konstiga lärare.

Lite kort om denna serie. Kommer iallafall ihåg att jag verkligen tyckte om den, dock gick den bara i 6 avsnitt vilket var synd.

Sid And Nancy (Love Kills)
1986
Regissör: Alex Cox
Skådespelare: Gary Oldman, Chloe Webb, Perry Benson, Courtney Love
Utmärkelser: 1 BAFTA-nominering, vann 4 andra utmärkelser

Handlar om Sex-Pistols basisten Sid Vicious och hans flickvän Nancy Spungen.

De blev passionerat förälskade i varandra och fastnade i samma veva i ett Heroinberoende som, för dem liksom för många andra, blev början till det alltför tidiga slutet av deras liv. När Nancy en dag hittas brutalt mördad, är det Sid man häktar för mordet.

Verkligen en tragisk och sorglig film som ger en gripande och intressant inblick i en karaktär som peronifierade den gamla "sex, drugs and rock'n'roll"-myten. Filmen ger inte så mycket historia om just bandet Sex Pistols utan handlar mest om förhållandet mellan Sid och hans älskade och missförstådda Nancy Spungen. Anledningen till att jag anv'änder ordet missförstånd är att Nancy, faktiskt led av Schizofreni, men detta var det ingen som visste så därför blev hon behandlad som någonting smutsigt och trasigt, förutom av Sid som jag faktiskt tror verkligen älskade henne.

Förövrigt som nog kanske de flesta vet var ju denna film Gary Oldmans stora genombrott, han gör en otrolig rolltolkning av den drog-beroende Sid Vicious. Nancy Spungen spelas av skådespelerskan Chloe Webb, vilken jag inte kännt till sen tidigare men även hon gör en otrolig tolkning av Nancy om än lite ojämn.

Till slut vill jag verkligen rekomendera filmen till alla. verkligen en sjukt bra film.

                                      Sid Vicious och Nancy Spungen.                               Gary Oldman och Chloe Webb.



Tänkte även rada upp lite andra bra filmen som baserats på en musikikon:

The Buddy Holly Story    Buddy Holly
Walk The Line                 Johnny Cash
La Vie En Rose               Edith Piaf
La Bamba                        Ritchie Valens
Ray                                    Ray Charles
Amadeus                         Mozart

Jag, vet jag vet. Är sämst på o uppdatera. Orkar aldrig :p Men men, förövrigt har jag mycket att uppdatera på filmfronten. Såsom: Pet Sematary 1 och 2, The Orphanage, Enchanted, Cruel Intentions, Saturday Night Fever, Freaks och många fler, vilka jag inte kommer ihåg just nu men dessa var första-gången-filmer.
 

Pet Sematary (1989)
Regissör: Mary Lambert
Skådespelare: Dale Midkiff, Denise Crosby, Brad Greenquist, Miko Hughes

Bättre än väntat. Som sagt, det är något med barn i skräckfilmer. Sedan förstår jag inte hur jag kunde missat den här filmen. Det är ju en typisk Anna-film. Alltså, "vintage"-skräckfilm. Men iallafall så gillade jag den starkt, hamnar i klass med Carrie, Exorcisten och DET.



Pet Sematary 2 (1992)
Regissör: Mary Lambert
Skådespelare: Edward Furlong, Anthony Edwards, Clancy Brown, Darlanne Fluegel

Där försvann hela känslan. Nästan exakt samma handling fast med mer slagsmål, blod och en galen hund istället för katt. Nepp, helt klart ingen vidare film. INTE att rekomendera.



The Orphanage (2007)
Regissör: Guillermo Del Toro
Skådespelare: Belén Rueda, Fernando Cayo, Roger Princép

Vill du se en skräckfilm du aldrig glömmer, du vet, en såndär som VERKLIGEN gör att man får men för livet. Okej, kanske inte men, men.....ehh....en helt enkelt jävligt läskig film! DÅ rekomenderar jag denna starkt. Som sagt så många gånger så är de något speciell med barn i skräckfilmer. Speciellt när miljön är ett gammalt barnhem med spökungar, speciellt en unge med en läskig påse på huvet. Ska väl inte avslöja allt för mycket men iallafall. Kolla in trailer på IMDB så vet ni vad jag menar.



Enchanted (2007)
Regissör: Kevin Lima
Skådespelare: Patrick Dempsey, Amy Adams, Susan Sarandon, James Marsden, Timothy Spall, Julie Andrews

När man är på det humöret. Är man inte det...ja då går den här direkt till soporna. Jag var faktiskt på det humöret vilket gjorde att en film full med klicheer och utslitna skämt var perfekt. Nej men en hilma söt film förövrigt och en jäkligt häftig idé som jag inte fattar inte har gjorts förut inom filmindustrin. Att rekomender om man är på sånt där solgulligt humör.



Cruel Intentions (1999)
Regissör: Roger Kumble
Skådespelare: Ryan Phillipe, Reese Witherspoon, Sarah Michelle Gellar, Selma Blair, Joshua Jackson, Eric Mabius, Louise Fletcher

Vet inte varför jag laddade ner denna. Tror jag hörde någon prata om den och blev sugen på och se den. Å, vad jag kom att ångra mitt beslut. En såndär film som står emot alla mina värderingar. Eller ja, en typ av film som jag helt enkelt aldrig kommer att förstå. Typiskt high-school-sex-film. Den enda high-school film som jag tycker om är 10 orsaker att hata dig och den är ju faktiskt inspirerad av en Shakespear-pjäs så det gills inte.



Saturday Night Fever (1977)
Regissör: John Badham
Skådespelare: John Travolta, Karen Lynn Gorney, Denny Dillon, Fran Drescher

John Travoltas genombrott. Otroligt löjligt genombrott. Eller ja, filmen var okej men klädstilen, gången, dansen och språket.....allt kändes bara så.....ja, löjligt helt enkelt.



Freaks (1932)
Regissör: Tod Browning
Skådespelare: Wallace Ford, Leila Hyans, Harry Earles

Typ världens första skräckfilm. Eller ja, den ska föreställa de. Blev bannlyst i USA i 30 år. Faktiskt väldigt hemskt att den kallades skräckfilm, varför? Jo, filmen handlar om "vanställda" människor som alla jobbar på en cirkus. Istället för att sminka vanliga skådespelare använde sig regissören av riktiga "vanställda" människor. Budskapet i filmen är ju ganska enkel: fördomar. De "vanställda" så kallade Freaks var genomgoda medans de vackra människorna på cirkusen var genomonda. Jag tycker att denna film är oerhört viktig att se. Även om man får mardrömmar i dagar efter. Det fick jag iallafall då "Freaksen" i slutet får sin hämnd på ett minst sagt barbariskt sätt. Helt klart värd att se, så gör som jag och se den!

Japp, igår vart det filmkväll hemma hos Julia i Grästorp. Mycket, mycket kul. Vi sov faktiskt ingenting under hela natten. Jo, jag somnade en halvtimme från klockan 09.30-10.00. Det blev iallafall en himla massa filmer sedda: Knocked Up, Crank, The Holiday.....sen skulle vi gått och lagt oss men vi låg och snackade och vips så va klockan 7 och då var det ju ingen idé att somna.

Jag och Julia bestämde att vi skulle kolla de båda svenskklassikerna: Änglagård och Änglagård: Andra sommaren.
Emelie och Charlie sov mestadels under de filmerna.

Lite korta recensioner:



Knocked Up 2007
Regissör: Judd Apatow
Skådespelare: Katherine Heigl, Seth Rogen, Paul Rudd, Leslie Mann
Motivering: Jaaa, det var en helt okej film faktiskt. Om jag ska va ärlig så kändes det inte som att det hände så mycket. Men bra skådespelare och bra slut. En mysig lite småskojig film.




Crank 2006
Regissör: Mark Neveldine och Brian Taylor
Skådespelare: Jason Stathman, Amy Smart, Jose Pablo Cantillo
Motivering: Bara väldigt onödig. En väldigt kul filmidé annars, men den var verkligen helkass. Kunde gjorts så mycket bättre, fattade aldrig om det var en action-komedi eller bara action. Well well, det är inget som jag orkar tänka längre på.



The Holiday 2006
Regissör: Nancy Meyers
Skådespelare: Cameron Diaz, Kate Winslet, Jude Law, Jack Black, Edward Burns
Motivering: Denna hade jag redan sett innan. Jag säger bara ett ord: Kliché. Det som var intressant i filmen var Kate Winslet och Jack Blacks historia. Men det hör väl också till genren romantisk komedi.




Änglagård, Änglagård: Andra Sommaren 1992 och 1994
Regissör: Colin Nutley
Skådespelare: Helena Bergström, Richard Wolff, Sven Wollter, Viveca Seldahl, Reine Brynolfsson, Ernst Gunther, Jakob Eklund
Motivering: Ja, vad skall man säga. En klar klassiker. Ingen man kan se hur många gånger som helst dock, eller jo..kanske om man väntar ett halvår mellan varje gång. Jag gillar det ständiga kriget i första filmen mellan de kvinnliga byborna och nykomlingarna i staden. Fantastiska skådespelare. Dessa filmer innehåller ju faktiskt sveriges Skådespelar-elit!

I fredags blev det film för hela slanten. Nellie kom på besök, mycket kul. De blev en liten mjukstart med Across The Universe. Ja, ni vet ju vart jag står när det gäller den och de andra höll med mig.

Sen blev det en film om Beatrix Potter, ni vet: Pelle Kanin, Linus Lantmus med mera. Älskade verkligen hennes barnböcker som liten. Iallafall, Beatrix spelades av Renee Zellweger, mycket bra gjort! Lite anledningen till att jag laddade ner denna film var också att Ewan Mcgregor spelade hennes kärlek Norman Warne. Söt och väldigt mysig film, fast den var ganska sorglig ändå.




Efter det var klockan nästan tolv, men jag och Nellie var inte trötta. Vi fick helt plötsligt för oss att se The Nutcracker Prince, ni vet den där tecknade som brukade gå runt jul. Vi letade och letade på alla möjliga sidor efter filmen men den fanns inte någonstans. Till slut hittade vi den på You Tube i 7 delar. Sedan såg vi och njöt.



Finns det någon mer mäktigare låt än: The Nutcracker - The  Prince and The Sugar-PLum Fairy


Efter det blev det väl en liten härmning av Grotescos parodi på Claes Eriksson, mycket skratt med tårar där.

Vart ska jag börja? Helt fantastisk film...men dock inget mästerverk. Hade inte Javier Bardem varit med i filmen hade den definivt tappat poäng. Det är nästan Javier som gör filmen, klart värd oscarsstatyetten hundra gånger om. Jag gillar hans iskalla fast otåliga sätt, han är helt lugn under filmens gång men man kan ändå se otåligheten i hans ögon och höra den i hans röst. Speciellt i scenen där Javiers rollkaraktär är inne i en lanthandel och skall betala för bensin, helt fantastiskt skådespeleri från hans sida.

Själva filmen då..mycket härliga ökenvyer och även en annan sak som jag la märke till, under filmens gång hör man nästan ingen musik. Grejen är, jag började inte tänka på detta förräns i slutet någon gång. Men det gör inget, även fast jag är en person som tycker det är väldigt viktigt med bra filmsoundtrack så spelar det faktiskt ingen roll här. Spänningen är så intensiv under hela filmens gång och den är såpass nervkittlande så det behövs faktiskt ingen "Indiana-Jones" liknande äventyrsmusik. Absolut inte, om annat, hade den förstört filmens dunkelhet och spänning.

En klar 4 av 5 iallafall, till Bröderna Coens Drama-thriller.

En annan sak jag måste tillägga är.....vad fasen tänkte dom med Javiers frisyr!?

Japp, nu sitter jag här i väntan på att få jobba. Rätt kul egentligen, jag har inte jobbat en enda dag den här veckan men har ändå inte fått en enda sovmorgon. Men men..då får man ju tid med annat. Jao, så nu blir de väl en liten rewiev på Sweeney Todd jag såg i Skövde här omdagen.


Det fick bli i Skövde eftersom Lidköpings biograf är värdelös på att välja rätt filmer. Jaaa, fast vem vet...ett gäng skrikiga ekorrar (Alvin och gänget) kanske är bättre än en sjungandes Johnny Depp, det tvekar jag starkt på.
Anyway, biostolarna var ändå bekvämare än i Lidköping.

Nu till filmen. Blev glatt överraskad av Depps härligt "skrovliga" sångrröst som fick honom att bli ännu mer åtråvärd än vanligt. Även Helena Bonham Carter var fantastisk, fick mej ett gott skratt när Sacha Baron Cohen (Borat) sjöng på nån konstig brytning.....härlig insats av Sacha, dessvärre var han ju inte med så länge i filmen (ni vet vad jag menar).

Iallafall gillade jag scenografin väldigt mycket, typisk Tim Burton-miljö. Mörk och överdriven på något sätt. Exempel är när man kommer in i Helena Bonham Carters hus: det ska ju verka väldigt slitet och fattigt. Om man tittar på väggarna ser man stora bitar av tapeterna bortrivna..Jag vet inte....men de är bortrivna på ett sådan överdrivet sätt så man tänker verkligen genast på Burton. Ifall ni undrar vad fasen jag snackar om kan ni exempelvis kolla på Charlie And The Chocolate Factory, när man ser hur Charlie i filmen bor. Överdrivet och mörkt? Skulle tro de va. Men jag älskar det! Det är nog en av det saker som gör Tim Burton till....ja...Tim Burton helt enkelt. Iallafall, nu har jag kommit ifrån själva filmen lite känner jag.

Filmen var helt fantastisk! Jag kom på mej själv med att sitta framåtlutat i bion bara för att på något sätt komma närmare filmduken. Gillade verkligen handlingen och filmens budskap som på något förvridet sätt faktiskt blir att man skall förlåta. Varför? Jaaaa, ni ser ju i filmen att hämnd driver stackars Todd till vansinne. Han kan varken älska eller förlåta. Jag tycker iallafall att det var dags för Depp att få Oscars-statyetten, men men, det kommer väl antar jag.

Nu har det blivit en himla massa tv-tittande (: Bland annat:

-Fight Club
-A Night At The Roxbury
-Cashback
- Halva Across The Universe

En liten kort review om varje film:




Fight Club
Jäkligt bra film! Är ju ett stort fan av Edward Norton och han spelar brilliant som vanligt. Undrar om inte den här rollprestationen faktiskt är hans bästa någonsin. Jao, lite svårt o jämföra med American History X men men, han är bäst i båda helt enkelt!



A Night At The Roxbury
Helt klockrent! Will Ferrel hilarious som vanligt, nu fattar jag vart den där scenen där dom sitter i bilen till låten "What Is Love" kommer ifrån. Sen äre ju verkligen humor på högsta nivå...haha....skrattar bara jag tänker på den.



Cashback
Hmmm, den var väl ingen höjdare faktiskt. Handlar om en dumpad kille som börjar jobba på ett snabbköp. Några roliga repliker....annars var den väl inget o hurra för.



Across The Universe
Ja, ni vet ju redan var jag står när det gäller den filmen. Masterpiece!

Jao, nu ska jag dra mej mot tv:en igen och kolla på The Departed, Pulp Fiction och Se7en.

Jao, mår inte sådär jättebra sen igår så de fick bli en film nu dagen efter.



Kollade lite vad vi hade för nytt hemma och hittade La Vie En Rose som ju är en biografi av Edith Piafs liv.
Var lite skeptisk men det ändrades snabbt, helt fantastiskt! Speciellt Marion Cotillard (som spelar den skönsjungande Edith), sällan ser man sådant bra skådespeleri. Såklart var ju allas vår fransman Gerard Depardieu med en liten bit i filmen.

Det slog mig under filmens gång vilket tragiskt liv Edith faktiskt hade, och det blev ju inget lyckligt slut heller. Hon dog som 48-åring, men såg ut som en 80-åring på dödsbädden. Det på grund av tungt narkotikaberoende.
Usch, jag blir ledsen bara jag tänker på hennes liv. Innan jag såg filmen visste jag typ bara att Edith Piaf var en fransk sångerska med konstiga ögonbryn. Nu vet jag mer, den här filmen om Piaf´s liv är minst lika bra som filmen om Johnny Cash, vilken jag verkligen älskar.

Ja, den här filmen är ju helt klart sevärd och det blir full poäng i alla avseenden.

Den här filmen kommer lätt in på min topp tio lista. Musiken, färgerna, skådespelarna..och framförallt.....musiken.

Filmen utspelar sig under 1960-talet. En ung hamnarbetare Jude, beslutar sig för att resa till USA för att leta reda på sin pappa. Där träffar han bland annat Lucy som han blir förälskad i. Filmen handlar om situationen under 60-talet helt enkelt. Anti-krigs protester, kriget, musiken, droget etc.

Genren är musikal-film. Vilken musik sen, Sammanlagt 34 Beatles låtar framförs av skådespelarna. Helt underbart! Bland skådespelarna finns: Evan Rachel wood, Jim Sturgess (såååå snygg), Joe Anderson och Dana Fuchs . Bono och Salma Hayek i småroller.

Den är föööör bra för att inte ses, så titta på den! :D

Jim Sturgess som spelar Jude. Här sjunger han Beatles-låten
Strawberry Fields.

Haha.

En av mina favorit Jane Austen är Stolthet och fördom. Älskar den gamla serien och även ny inspelningen med Kiera Knightley. Tidigare idag såg jag i tv-tidningen att en bollywood version av Jane Austen-klassikern skulle gå ikväll på ettan. Intressant tänkte jag, eftersom den utspelar sig i nutid. Jaaaa, det är väl ett ord man kan beskriva filmen som....intressant.

Jag skämdes igenom hela filmen, hur dom kan ta en sådan fantastiskt bra klassiker och förstöra helt under så kort tid fattar jag helt enkelt inte. Det var okej skådespelare. Jag förstår dock inte varför dom blandade indier med engelsmän och amerikaner. Om man nu ska göra en bollywood-version så får man faktiskt göra det ordentligt också. Det kommer nog heller aldrig klarna för mig vad det var för mening med att skådespelarna brast ut i sång ett par gånger under filmens gång. En annan sak, trots att det ska föreställa nutid, så kysser inte Mr Darcy och Lalita varandra under hela filmens gång. Till och med när de gifter sig är det bara en liten fjantig kram som gäller.

Heeeeeelt sjukt.

Såg denna kritikerrosade film igår. Alltså jag tyckte inte att den va så himla märkvärdig. Den handlar om Cecilia och Robbie som blir förälskade, men som på grund av Cecilias lillasyster slits dom ifrån varandra och Robbie drar ut i krig. De får vara tillsammans ungefär 20 minuter i filmen. Sedan äre typ 45 minuter där Robbie bara vandrar omkring i Frankrike med sina soldater och ser vedmodig ut. Rätt långtråkigt eftersom allt man ville veta var om de två skulle få varandra till slut.

En sak som jag tyckte var lite störande var att Cecilias lillasyster, Briony hade samma frisyr genom hela filmen, som 13-åring, som 18-åring och som 80-åring, fasen va tråkigt att ha samma frisyr i hela sitt liv. Jag tyckte om musiken, kläderna och Keira Knightley var storslagen som alltid. Hon är klart en av mina favvo-skådespelerskor.

Alltså, den är klart värd att se men ändå ganska överskattad.